Mitt huvud var sprängfullt av tankar på saker som måste göras, hoppfullhet blandat med ett mått av uppgivenhet, desperation och stress. En kvällspromenad med lite fånig softrock och free soul-samlingar lyckades till en början skingra mina tankar - men efter en halvtimme kom jag på mig själv med att ha flera nya idéer och saker som måste göras. Måhända är jag av den rastlösa naturen med en dragning mot den självdestruktiva när jag drar på mig så mycket att göra. Vi får se hur det går.
Inatt drömde jag massor. Ett återkommande scenario senaste tiden är att jag reser runt bland Stockholms tunnelbanestationer, vilka ligger placerade på de mest oländiga platser i mina drömmar. Inatt balanserade jag på ett högt smalt, gräsbeklätt valv över E4an eftersom min station var belägen bredvid en spegelblank damm på andra sidan. Innan det hade jag lyft undan den lösa plankan i det höga, gamla trästaketet och krupit igenom för att komma dit. Man tycker de kunde göra det lättare för folk som pendlar. För några veckor sedan var stationerna belägna antingen väldigt högt upp i luften eller långt ner i jorden och resorna var att betrakta som dödsföraktande. Det såg ut som en retrofuturistisk dröm i plexiglas och mossbeklädd sten. Som ett tubemailsystem från inkariket.
Annars har jag tänkt mycket på pråliga ramar i silver och brons samt grå medaljongtapeter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar