skip to main |
skip to sidebar
En morgon för nån vecka sedan hörde jag Bob Sinclairs Love Generation på ZTV och tyckte det var synd att det var så dålig sång (förlåt Gary Pine) på den så jag laddade hem mp3an och mixtrade lite med den hela dagen och sedan vart den liggandes. Igår plockade jag fram projektet och finputsade lite och här är resultatet.
Bob Sinclair - Love Generation (Light Returning Rebuild by Peter Nilsson)
Vart vädigt glad då jag såg att den var med på veckans digfilista. Well. Kul!
06-01-06 PRIS BANKKORT VI -62,50
06-01-06 PRIS INTERNETBET -38,75
Ibland tror jag fan att de väntar till man har exakt en hundring kvar på kontot. Då var man black igen. Livet på ett snöre.
Idag har lite av alla göromål klarats av. Inget har dock skett på mitt initiativ utan telefon har gått varm från skolor och myndigheter. Lika bra det. Imorgon ska jag försöka klara av en lika stor del till. Med den takten kanske jag har ett liv värt namnet om ett år.
Jobbat lite med en bootleg-mix/omarbetning av en Bob Sinclair-låt samt lite egna låtar så jag har inte varit helt oproduktiv det här året även om det känns så. Har sjukt svårt att sova om nätterna och ska vara på arbetsförmedlingen tio imorgon. Dessutom vill jag åka längdskidor. Nu!
Dagens lyssning:
The Beach Boys Friends [lp]
Testbild! The Double Life of... [cd]

Happy! Or?
I en artikel i dagens The Guardian redogör Dave Simpson resultatet i hans försök att spåra alla som någonsin spelat i The Fall. Inte mindre än 43 personer. Det är mycket intressant och rolig läsning och huvudmannen Mark E. Smith framstår knappast som en sympatisk man. Förnedring, översittarfasoner, härskartekniker, slagsmål och sammanbrott verkar ha varit en del av vardagen i The Falls snart 30-åriga historia. Mark var inte alls främmande till att skicka hem någon från en turné, lämna dem i sticket nånstans på vägen eller helt enkelt avvisa en medlem genom att när denna kommer till en spelning se en annan person på sin plats i bandet. Men ändå, en viss sanning måste finnas i f.d. bassisten Hanleys avslutande ord:
"Mark's had all these talented people in the band, but not many have done anything without him. He must have something ..."
(Självklart med undantag för Una Baines och Martin Bramah)

Jesse Somfay [det mesta]
Nu 19-årige Jesses första tolva får mig faktiskt att tänka tillbaks på guldåldern runt 01/02/03 (yeah..åratal sen..right), vare sig man kallade det IDM, leftfield eller elektronika så var det stort då. Bolag som Tomlab, Static Caravan, Morr och Audiodregs lanserade det ena okända namnet efter det andra. Med lite perspektiv på saken så, ja..det hela dog ut i ett mishmash av postrock och (herregudjhälpmig vem myntade uttrycket?!) indietronica. Asinea Nectar från Somfays första tolva känns verkligen som nåt som skulle kunnat varit med på min blandskiva till Norbergsfestivalen 2003. En technofierad blandning av Multiplex, Tomcats In Tokyo och (omg) Dorothys Magic Bag. Inte så mycket mer dock. En bra låt. B-sidorna vittnar däremot om att annat komma skall och på 2005 års tolva We Breathe The Stars Through Eachother känns det lite mer som att han hittat hem. Två låtar runt 12-minutersstrecket och den bästa är This Fragile Addiction där han dödar lite av sina egna kännetecken i maximalistiska synthmattor som ibland tillåts ta över hela ljudbilden. Fast fan..fortfarande är det något som besvärar mig. Som att jag skulle ha ett dåligt minne av låten. Ekot av en dålig fylla eller nåt. Ladda och lyssna. Hög volym är ett måste. OBS, stor fil!
Vi glömmer nästan förra postningen. Det är nåt som inte stämmer. Kanske är det nån tillfällig vibb, så jag låter den stå kvar ändå.

Todd Terje Eurodans [12"]
Över till Todd Terje. Hans nya tolva är nog lite mer lättillgänglig och lite mer seriös. Mer disco - mindre rymd och mindre norsk humor. Inte lika bra som första tolvan allså. Men så är det en av förra årets absolut bästa tolvor också. Ladda ned.