00:21
Ok. Detta måste nästan bara nedtecknas. Vill inte på något sätt beklaga mig eller fiska sympatier, basåattnivet.
Förra fredagen stockholm. Var full, blev av med min väska. Väskan var inte ens två månader gammal och kostade en smärre förmögenhet för mig (1700). I väskan fanns saker såsom iPod, mobiltelefon, nycklar, plånbok, bankkort, pass, mössa och handskar. Säkert nåt mer som jag glömt bort också. Eftersom jag inte hade mobil fick jag inte tag på mina kompisar som jag skulle hem till Fagersta med efter konserten. Min jacka var dessutom kvar på Debaser. Höll på att frysa ihjäl eftersom det var -5 grader och jag hade bara långärmad tröja. Inga telefonnummer och ingen telefon. Fick ställa mig i T-banan och helt enkelt fråga folk om jag kunde sova hos dem. Till slut fick jag slagga hemma hos en vänlig själ i Aspudden. På morgonen gick jag till Debaser och hämtade min jacka. Någon väska fanns ingenstans. En kompis, vars nummer jag fick från eniro, köpte en tågbiljett hem till mig.
Eftersom jag är en orolig själ gillade jag inte att ha en nyckel på vift tillsammans med adress och grejer, även om det var i huvudstaden, så på tisdagen köpte jag en ny låscylinder och bytte själv. Allt väl. Knappast.
Idag hängde jag med Blacken ut för att äta en pizza och vad märker jag? Jopp...låst mig ute. Alltså förut hade jag en kombinerad nyckelhållare/plånbok så jag var van med att allt kom med. Därför glömde jag nu knippan på kroken i hallen. eftersom jag böt lås bara häromdagen så har jag inte hunnit dela ut någon extranyckel till mamma m.fl. - och eftersom jag bytt låscylinder själv kunde inte vicevärden hjälpa till. Ok. Låssmed. Finns ingen lokal med jour. Helgen innan jul. Fick till slut tag på en i Ludvika som vänligt nog bestämde sig för att skippa en fest för att öppna min lägenhet. 3000 härliga kronor kostade det, kom typ precis innanför dörren. när jag satt i telefon med låssmeden fick jag smärre panik och började blöda dubbelsidigt näsblod. Värt att nämna är att om inte nyckeln som försvann i Sthlm kommer åter (den var stöldskyddsmärkt) så måste jag byta lås genom bostadsrättsföreningen. Ca pris 2000 kronor eftersom det måste passa med port/vind/tvättstuga/whatever.
Alltså vad ska jag göra med mitt liv? Jag vet inte om jag vågar gå ut igen. Det händer ju bara massa skit. Lägg därtill skola, kärlek, ekonomi och mörker så är det ett under att man orkar. Jäklar vad jag ska fira att det här året tar slut på nyårsaftonen. Om jag inte får en raket i ögat eller smäller fingrarna av mig. Ni vet var ni läste det först isåfall. Om jag ordnar detta och bra saker börjar hända ska jag skratta åt det här. Åh vad jag längtar efter det. Ha ha ha. Ha ha ha. Ha ha ha. *ledsen smiley*
Äh..vad tusan. C'mon get happy, Try Happiness, I'm So Happy, Happy Song, Happy Man. Det kunde vart värre. Ärligt alltså. Det _kunde_ vara värre.
3 kommentarer:
det kunde varit liiite värre, du är inte sjuk under jul och du har i alla fall friska ögon som inte håller på att paja på grund av diabetes, så du måste åka till någon livsfarlig läkare som ska skjuta laser á la Star Wars in i dem för att du inte ska bli blind!
.(
*ler muntra upp med dåligheter*
eller ok...hela nyckelhistorian är bara för mycket. :o
Nu ska jag berätta en anekdot (trots att jag kommer bli re-traumatiserad på kuppen) för att du ska kunna flina lite. När jag var tonåring hade jag tandställning (ja, det är precis så allienerande som alla amerikanska filmer ger sken utav). Mitt i påskfirandet lossnade halva jävulskapen. Mamma ringde runt till varenda tandläkare i landskapet, men givetvis var alla lediga. Till slut fick vi tag på någon snäll (trodde vi) tandläkartant ute på bonnvischan som lovade att hjälpa mig. Istället för att fira påsk fick jag alltså åka buss i all evighet rakt ut i renbetesmarkerna för något min ordinarie tandläkare hade fixat på två minuter. Tandläkaren mitt ute i ingenting verkade å sin sida redan från början underlig. Hon började med att bedöva mig (inget bra tecken när allt hon ska göra är att limma lite på tänderna). Jag låg och tänkte "det kan inte bli värre. det kan inte bli värre. säg att det inte kan bli värre!" när hon plötsligt sa "oj, hoppsan, nu brinner det visst lite här!". Då hade hon på något vis antänt limmet.
Usch, vissa dagar ska man helt enkelt inte stiga upp ur sängen. :)
Skicka en kommentar