20e November

Jag är hemma igen. Min gula resväska står numer på hallgolvet och väntar på att packas upp. Det har varit en kul men rätt omvälvande liten resa. Jag har druckit törley, ätit blåbärstryffel, fått luggen kortklippt, lunchat på Indian Garden, hängt med Stinas internatkompisar, spenderat massor med pengar, snyltätit i skolmatsal, inte köpt en enda skiva, gått runt i Visby, åkt massa färja, köpt ett par jeans, spelat snudd på för mycket kort och Vem Där med Stina, sett Big Fish och lipat igen, foolat runt lite i fotostudion osv. Jag är avundsjuk på hennes glossy white (förresten hittade jag din blogg nyss)! Jäklar vad jag älskar att shoppa! Har bestämt mig för att hitta ett par snygga stövlar, testade ett par på Zara som var snygga ända tills de kom på fötterna. Ackompanjerade av mina hyfsat tajta grå jeans såg det hemskt feminint ut, på ett dåligt sätt alltså. Hade jag haft en svart täckjacka med pälsbrämad kapuschong och börjat använda en rund och bullig handstil så hade det vart fulländat. Det gick bara inte. Vad mörkt det är. Jag längtar efter snön som lyser upp lite. Undrar om det var vintern 03/04 som jag fuckade dygnsrytmen och inte såg dagsljus på närmare två veckor. Det var märkligt. Har lyssnat jättemycket på Belle & Sebastian, Television Personalities, Alzo & Udine, Lo-Fi Fnk, Arcade Fire, Pastels, Orange Juice och Prefab Sprout senaste veckan. Grymt trött på min skivsamling igen. Vad är grejen med Super Real Tennis på min mobil? Det är ju stört omöjligt att klara första turneringen och således boosta upp gubben lite. Har skavsår på tummarna nu men har ändå inte kommit längre än till semifinal där jag var totalt chanslös. Dags för jul snart? Dags för nyår snart? Jag vill basta imorgon. I helgen vill jag ha en förfest som enbart går ut på att se Les Demoiselles De Rochefort och dricka vodka. Och så vill jag möblera om. Är trött på att komma hem till samma rum hela tiden. Ska nog köpa de där ljusstakarna jag sett på antikaffären. Ommöblering visar sig ofta bli misslyckad eftersom man har brist på uttag av alla dess slag. Dessutom bor jag ju bara i en etta. Begränsningar är det gott om. Det känns förresten inte ens som hemma längre. Det är något väldigt, väldigt viktigt som saknas för att jag ska kunna och vilja räkna det som hem. Jag är hemlös, detta är bara ett tillfälligt stopp i väntan på något bättre. Ja, så måste det vara. Ja, så är det. Men ändå känns saker rätt ok. Snurr snurr.