28 oktober

Andra hemmakvällen i rad! What's up with that?
Igår somnade jag 19.00. Vaknade lagom till Oh Lucky Man strax före midantt och somnade om igen direkt efter den. Upp klockan 11.00 idag. Suttit inne konstant. Druckit tre öl och gjort musik, men Teh tristess is öfverväldighande! Går nog och lägger mig strax igen. Bellman vart en godnattöl. Ett tappert försök att se ANTM först bara...

28e sade ni? Novembers pengar slut sedan länge. Men skam!

Mustaschen åkte bort idag med. Tog några timmar att vänja mig, men nu ser jag yngre ut igen. Nu ska jag lyssna på Walk Out To Winter.

11 Oktober

Idag var jag ut på bilutflykt med Jonas och Sophie. Åkte på loppis i Avesta och köpte lite skivor. En ytterst tråkig och tidig James Brown. Ljudkvaliteten på själva vinylen var helt sjukt dålig och musiken rörde sig i nån slags r&b/southern soul, enda pluset var att han inte lät som man är van vid. Donna Summers The Wanderer var lite av en chansning, Moroder är visserligen högst närvarande och har skrivit närmare hälften av plattan men vad han egentligen hade i huvudet under inspelningen törs jag inte tänka på. Lim kanske? Riktigt dålig med få undantag. Looking Up känns ibland lite disco möter ELO (det är väl körerna som gör det tänker jag), och hey..gitarrljudet kan de väl inte rå för. Det var tufft med rockiga riff 1980. Grand Illusion skulle i en något omarbeted version kunnat passa in på rätt många synthpopalbum som gavs ut i samma era (New Musik, Alphaville i dunno). Ganska suggestiv och kallt elektronisk. Sen har vi Nightlife som är så fånigt rockdisco att det istället blir bra. Ungefär som när Flirts går för långt. Särskilt snyggt är det från det mer minimalt orkestrerade breaket med gitarr, bas, trummor och lite perc där det sedan vävs in nåt slags rhodessolo. Sjukt snyggt producerat, skulle säkert funka att arbeta om till en grym edit. Om det inte redan gjorts alltså.



Sist Sylvia Vrethammars engelskspråkiga skiva från 1975. Även den tråkig med få undantag. Vet inte hur man ska förklara det. Men den är som det så fint heter inspelad "live" i studion, utan overdubs., och kanske är det där felet ligger. Den känns tråkigt oinspirerad. Rätt jazz light, nedstrippad med sordinblås och väldigt mycket temposkiftningar vilket är sjukt synd för ibland känner man att den har redigt svängiga tendenser som tyvärr kommer av sig. Som t ex i hennes version av Bacharach/Davids A House Is Not A Home. Den skulle kunna vart minst lika bra som Alice Babs version av Been To Canaan, minst säger jag eftersom den senare inte har Toots Thielemans som avslutar låten med ett suveränt synkat vissling/gitarrsolo. Den är bra ändå, men ack så synd på så stor potential.

Annars så gör jag mitt bästa för att komma upp tidigare på dagarna. Dessutom är det förhoppningsvis en ihållande trend att simma på måndagar. Såg The Third Man igår.

Ekkoleg

Grete Agatz Ekkoleg (OST Viva La Muerte, 1971)

Tre första med Wire

1a oktober

Jaha. Så det vart en vända till Sthlm. en kort vända dock men jag lyckades ändå med att träffa rätt många bekanta ansikten - särskilt på den däringa Beckmansfesten där det på typiskt stockholmskt manér tog slut på först vin och sedan öl. Tidigare på dagen köpte jag ny parfym och ett par byxor från Whyred, de är nog det mest jeansliknande jag äger. Chillade hemma hos Mikaela & co lite innan festligheterna också och besökte gamla Karishma med henne och Ulf för en portion fin Paneer Tikka Masala.



Dagen efter var det skivmässa. 18 skivor en total. En drös Astrud Gilberto, Jon Lucien, Gong, Georgie Fame, Modern Lovers, Kevin Ayers mm. Synd bara att jag inte hittade nypressen på den här skivan. Helt klart bäst just nu.



På vägen hem dracks det sprit i baksätet och sedan hem till mig för skivlyssning som gradvis övergick till fest. Idag är det oreda i huvudet och den psykologiska baksmällan är enorm. Vad gör jag egentligen här? God knows. Nya tag och nya seder eller åt helvete med allt? Eller bara tillfällig ångest?